Fotoklubben i Pershyttan

Vid första mötet i september bestämde vi i Ställdalens FK att göra en utflykt innan månaden var över. I måndags tog vi en tur till Pershyttan och promenerade runt i området.

Här får man hjälp att hitta i området och på flera ställen finns det också informativa skyltar, som berättar om den gamla hyttans glanstid.

Vi började med fika och umgänge vid bord och bänkar nära parkeringen. Det är fint ordnat med några sittplatser och toalett i närheten.

Några hade ändå med sig egna stolar, som Kimmo och Kerstin här.

Så började promenaden och vi gick först över en liten bro.

Höstfärgerna prunkade och vattnet porlade i den lilla bäcken.

Vi kikade nyfiket in genom dörrarna i de gamla stenhusen. Vad kan det vara här?

Här gick det runt i maklig takt.

Hjulet var igång därinne och stånggången utanför gick fram och tillbaka i maklig takt.

I hyttan var det belysning.

 

Vägs ände? Men här har många vagnar gått och den stora ångmaskinen har gjort sitt.

Vi beundrade de vackra skorstenarna på husen.

Och här fanns lite kvar av sommarens prydnad på bryggan.

Muren här går verkligen inte av för hackor. Vilket jobb, att bygga med så stora stenar.

När man kommer upp för trappan ser de andra, som är kvar på stigen, bra små ut. Man behöver inte ta trappan. Det finns väg runt.

Hyttan är imponerande och ser ut att ha tak ner till marken från det här hållet. Men den ligger i sluttningen. Björn och Sture går i en matta av asklöv.

En smal stentrappa leder ner till vägen och man får ta det försiktigt, för stegen är ojämna.

Efter väggen kan man gå i en smal passage, som påminde mig om, när vi gick på levadorna på Madeira.

Bengt kom också den vägen och här pratar Björn och han om utsikten, som även innefattade ett par hästar.

I det lite bleka höstljuset såg det mycket idylliskt ut.

Här kommer gänget tillbaka. Tänk att man kan gå omkring i det här vackra och intressanta området tros både kryckor, och rullatorer. Flera gick också med stavar, vilka ger stöd åt balansen i trappor och över markerna.

Hemvägen tog även Ljusnarsbergarna över Nordankärr och där satte vi igång grillen.

Det smakade bra med korv och hamburgare vid den här tiden.

Plats fanns det också, både på gården och i paviljongen. Björn och jag tackar för det spontana besöket.

Text och foto: Inger Aftonljus

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.